22 november - v.40(39+0)
6 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Enligt mina beräkningar är det beräknad födsel idag. Men det verkar inte alls som att Lillkråkan tycker detsamma. Typiskt. Nåja, får väl se det som extra tid att göra iordning det sista - det finns ALLTID saker att göra. Om jag bara sitter blir jag GALEN, därför är det bättre att hålla igång. Har idag pysslat om Zlatan lite, varit ute på en kort promenad (med ständiga sammandragningar), hängt ut sängkläderna och kan äntligen dammsuga och torka golven i kök och vardagsrum (André håller på att göra iordning barnrum #2, så det har varit slipdamm överallt här och m a o helt onödigt att torka några golv. Kommer ett inlägg om barnrum #2 så småningom). Så det är var jag ska göra nu! :]
v.40(39+0)
Om barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
När tror DU att Lillkråkan kommer?
Beräknad födsel, enligt ultraljudet: 28 nov
Beräknad födsel, enligt egna beräkningar: 22 nov
Beräknad födsel, enligt sista mensens första dag: 18 nov
Sådär, nu har ni lite fingervisning så det bara att sätta igång att gissa!
Den som gissar rätt vinner (inte helt oväntat) ÄRAN, men får dessutom komma och fika och träffa Lillkråkan i egen hög person när h♥n kommit hem. Så se till att gissa rätt nu! ;]
15 november - v.39(38+0)
13 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Detta är första dagen på min heltidsföräldraledighet. Har i två veckor jobbat 80%, men nu är jag som sagt 100% föräldraledig. Det känns jätteskönt. Det behövs. Och lillkråkan är inte direkt mindre aktiv nu, sömnen blir verkligen inte bättre och sammandragningarna blir tätare och tätare. Har börjat känna av en molande värk, främst i ryggslutet, och det är väl ett gott tecken om något?! Pappa André har dessutom sin ledigvecka nu, så skulle det sätta igång är det mer än välkommet. Han har tagit långledigt och kommer att vara hemma i 4 veckor fr o m idag, så någon gång under den tiden borde det ju sätta igång - får vi hoppas :]
v.39(38+0)
Jag har hört många som upplevt att barnet rör sig mindre framåt slutet. Detta är något som jag verkligen inte kan skriva under. Jag upplever att vår bebis är aktiv nästan jämt - är det inte hicka så är det en spark i sidan eller en dragning av foten längs "ytan". Eller så är det alla dessa sammandragningar, som jag har för jämnan, som gör att jag upplever att barnet är mer aktivt än vad h♥n egentligen är. I vilket fall så är det helt galet att det ryms en liten bebis där inne! ♥
Om barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
Exklusivt med stenhård mage?
Magen i dess vanliga "hängiga" form...
... och här mitt i en sammandragning!
Välkommen ut snart, älskade bebis! ♥
Bjussar på en bild från min och Zlatans förmiddagsrunda:
Jag & min älskade Zlatan (med slemtrådar på nosen)
Nu ska jag hoppa i duschen och sen ska jag luncha med storebror! :]
8 november - v.38(37+0)
20 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Även idag har vi varit på ett besök hos barnmorskan. Det är alltid lika spännande och vetskapen att återigen få höra lillkråkans hjärtslag gör att jag längtar till varje nytt besök!
Dagens värden:
Vikt: 76,2 kg (innan graviditeten vägde jag ca 68 kg, vilket innebär att jag inte alls har gått upp så mycket som jag trodde jag skulle göra, SWEET)
Blodvärde: 126 (har ju som sämst varit nere på 112, så det är ju en förbättring, men min barnmorska vill att jag ska lligga på minst 130, så jag fortsätter äta järntabletter någon gång då och då)
Blodsocker: 6,6
Blodtryck: 109/73
Bebis hjärtslag: 140 slag/min, dvs som vanligt
SF-mått: 38 cm (har tidigare legat 2 cm mer än antal veckor, men efter att magen sjunkit är det inte så längre. Troligen växer magen som tidigare i alla fall, och m a o ingenting att oroa sig för)
v.38(37+0)
Tog även vaccinet mot säsongsinfluensa. Egentligen är jag motståndare till att vaccinera mig hit och dit, och framförallt med tanke på att jag sällan och aldrig är sjuk. "Lite skit rensar magen", resonerar jag. Men nu är det ju fler än jag som påverkas av vaccinet. Lillkråkan kan nog behöva en kickstart av immunförsvaret med tanke på att det är influensatider. Så det är bara för vårt ♥-as skull!
Om barnet: är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
1 november - v.37(36+0)
27 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Veckan som gått har jag ju haft André hemma. Vi har fått massor gjort, jobbat med att få iordning både ute och inne. Ante har bl a installerat motorerna till garageportarna, så nu går de upp och ner när man trycker på en knapp. Sweet! :] Sen har vi även pysslat med en del annat, Ante har påbörjat renoveringen av det andra barnrummet. Alltid lika mysigt, men lika trist när han åker igen. Den här veckan har jag däremot så tur att lillasyster Lina kommer och bor med mig. Det ska bli mysigt! Hon hjälper mig med Zlatan, vilket är GULD värt. Sen att mamma kommer och tar ut honom på långpromenad varje dag, är GRYMT uppskattat! ♥
v.37(36+0)
Har ju varit på specialistmödra idag för att kontrollera att vår lillskrutt ligger som h♥n ska. Och allt är som det ska - huvudet ligger nedåt, vilket känns skönt att få bekräftat. Fick göra ett 3D-ultraljud, och fick med mig en rätt så bra bild hem. Det verkar som att vi ska få oss en liten tjockis. Jag tycker det är heeelt fantastiskt att man kan kika in hos bebisen på det viset:
♥ 101101 - 3D-ultraljud ♥
Om barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
25 oktober - v.36(35+0)
34 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Dagens värden:
Blodtryck: 120/65, dvs bland de högsta övertrycken jag haft. Men ändå bra :]
Bebis hjärtljud: 144 slag/min
Sf-mått: 36 cm. Första gången på länge som jag bara ökat 1 cm på två veckor. Barnmorskan trodde dock att det kunde bero på att magen sjunkit en del.
Position: Huvudet neråt (?), ruckbart
I och med att hon inte var säker på om huvudet var nedåt, fick vi en tid på specialistmödra för ett kompletterande ultraljud. Detta för att vara helt 100% på att lillkråkan inte ligger i säte. Jag ser fram emot det och känner mig inte alls orolig. Jag känner ju att sparkarna är upptill och eftersom vi hör hjärtljuden nedtill i magen, så verkar det mest troligt att den ligger med huvudet nedåt. Nästa vecka får vi se! :]
v.36(35+0)
Om barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
18 oktober - v.35(34+0)
41 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Jag är ingen kvällsmänniska. Kan väl inte påstå att jag är en inbiten morgonmänniska heller, men mer det än det förstnämnda. Till min "glädje" har jag insett att Lillräkan har en dygnsrytm som inte riktigt stämmer överens med sin mammas. H♥n drar igång sådär kring 22-tiden och bidrar till att min skönhetssömn störs. De som vet säger att bebisen ofta bibehåller sin rytm den första tiden. Ni kan ju gissa en som kommer se ut som ett vandrande lik..
Veckan som varit har jag fått två objudna gäster:
* Den ena består av sammandragningar och kommer i samband med att jag promenerar något raskt. Jag måste gå i snigelfart för att inte råka ut för dem.. Jag måste ha gott om tid på mig när jag ska göra något. Och hur otroligt det än låter för er som känner mig,så går det faktiskt bra för det mesta - graviditeten har gjort att jag måste planera tiden bättre. Om jag stressar råkar jag ut för blodtrycksfall. MEN, problemen kommer när jag ska ut med Zlatan. Han får ju ingen vidare motion när jag sakta vankar fram. Som tur är har jag min familj och många runtikring mig som ställer upp ♥
* Den andra består av bristningar. De första kom för ca 2 veckor sen, men jag har inte riktigt sett dem eftersom jag dels inte ser undersidan av magen annat än i spegeln och så var de så ljusa i början. Men nu syns de tyvärr riktigt bra. Nåja, det är bara att gilla läget. Läste någonstans att man får se det som ett tecken på moderskap, och jag väljer härmed att göra det.
KANONKULA! Något överdrivet perspektiv, men det är svårt att knäppa bilder själv. Här syns i alla fall mina kära bristningar!
v.35(34+0)
I onsdags var jag och min kollega Anna (som är beräknad 27 november, dvs 1 dag före mig) på en informationsträff om "Förlossning & BB". Efter denna känner jag mig inte alls avskräckt, jag känner mig mer redo än någonsin. Jag tycker det börjar vara dags och längtar jag faktiskt till att få klämma ut en liten bebis! ♥
Om barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
11 oktober - v.34(33+0)
48 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Jag är trött, trött, trött. Det har varit en intensiv period en tid som nu är över (vi gifte oss igår, men skriver mer om det en annan dag), och det känns riktigt skönt. Orkar inte med så mycket annat än jobb, hund, matlagning och att sova. Att umgås med vänner är knappt att tänka på, när jag väl är klar med alla dagsbestyr är jag i regel så trött att jag skulle kunna somna på ett kick!
Nåja, jag mår ju trots allt bra, så jag ska inte klaga. Jag känner fortfarande av fogarna, men bara om jag slarvatmed bältet och då framför allt på kvällskvisten, då jag varit igång hela dagen. Många promenader blir cykelturer, så jag ska slippa gå så mycket. Det fungerar superbra! :]
Idag har vi varit till barnmorskan. Pappa André var med idag och det kändes jättekul att han också kan följa någon gång. Det är ju hans bebis också!
Dagens värden:
Blodtryck: 106/72, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 134 (dvs det har gått upp och är i bra nivå nu. Ska dock fortsätta med tabletterna varannan dag fr o m nu)
Vikt: 75,8 kg (75,4 var senaste vikten, och det var strax efter ultraljudet. SWEET!)
Bebis hjärtljud: 140 slag/min (som tidigare)
Sf-måttet: 35 cm (33 cm i v.32(31+0))
Position: Huvud nedåt, men rörligt.
Jag älskar min mage - om än jag börjar känna mig ganska begränsad nu. Är liksom fånge i min egen kropp och klarar inte att göra allt som jag klarat tidigare. Men jag vet ju vad det beror på och ler i hela kroppen av tanken. Att man kan känna sån kärlek till någon annan, innan man ens träffats.. Livet är fantastiskt ♥
v.34(33+0)
Om barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
4 oktober - v.33(32+0)
55 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Kan härmed meddela att sammandragningarna har börjat hälsa på - men de är inte välkomna! Om jag går för snabbt, lyfter något eller anstränger mig lite extra, blir magen alldeles hård. Jag måste medge att graviditeten verkligen är med blandade känslor. På ett sätt älskar jag tanken på att vi ska få en liten bebis att älska - men ju längre tiden går känner jag mig mer och mer fången i min kropp. De senaste veckorna har bebisen lagt på sig en del och det känns. Jag känner mig tung och otymplig, ja ungefär smidig som ett kylskåp. När jag plockar Zlatans bajs, kan jag inte bara böja mig ner och plocka upp det - jag måste gå ner i diket så jag får plocka i uppförsbacke. Det är väl aldrig något jag behövt tänka på tidigare. Och det är 8 veckor kvar...
Vi får väl hoppas att lillräkan är riktigt söt! ♥
v.33(32+0)
Om barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
27 september - v.32(31+0)
62 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Under veckan har jag ju provat på stödbältet - och det fungerar verkligen! Tack och lov för det, jag blev faktiskt en gnutta orolig när jag kände av fogarna. Tur att det finns hjälpmedel.
Det börjar vara allt mindre plats - med det hindrar inte Lillräkan från att gorma på och möblera om ordentligt där inne. Har under veckan känt den första kicken mot revbenet, och det var inte en angenäm upplevelse. Inte desto mindre är det förmodligen något jag kommer få dras med till förlossningen. Dessutom håller den lill♥ rackaren mig vaken om nätterna - det blir inte många timmars sammanhängande sömn. Är det inte konstigt att man kan känna så mycket kärlek till en liten människa, som man dessutom inte ens träffat, trots att den orsakar en alla dessa (delikata) besvär?!
Har idag varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan. Fr o m nu kommer vi att gå på besök där varannan vecka. Och ja, jag säger vi för vi är ju faktiskt två som går dit :]
Dagens värden:
Blodtryck: 115/72, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 120 (dvs det har gått upp sedan sist)
Bebis hjärtljud: 140 slag/min (som tidigare)
Sf-måttet: 33 cm (30 cm i v.29(28+0))
Position: Säte (?), men detta är ju inget fixerat. Lillräkan kan ju fortfarande snurra runt
Det är så underbart att få lyssna på hjärtljuden av vår bebis, att få mått på hur vår bebis växer så det knakar och känna hur i magen vår bebis ligger. Det är en fantastisk känsla att veta att det snart är dags för förlossning. Och jag kan inte påstå att jag känner mig nervös. Inte det minsta. Jag känner däremot en stark längtan att få träffa vår bebis! ♥
v.32(31+0)
Om barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
20 september - v.31(30+0)
69 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Under den gångna veckan har jag känt av fogarna för första gången - och jag lovar att det inte var något angenämt möte. Utan att gå in för mycket på detaljer, kan jag lova att det absolut inte är något jag önskar någon annan människa. Jag ringde barnmorskan dagen efter jag kände av smärtan och fick en tid samma dag, Fick då låna ett stödbälte. Det är ett helt fantastiskt hjälpmedel, det reducerar smärtan mycket bra! Idag fick jag hem mitt egna bälte i brevlådan, så nu är jag "back on track" igen :]
Lillräkan domderar inne i magen. Jag fick känslan av att den passar på att gorma på ordentligt nu, för snart börjar h♥n vara så pass stor att det helt enkelt inte finns plats. Jag undrar, ärligt talat, hur mycket större den kan bli. Jag känner mig redan rätt sprängfylld! Ibland när jag ätit känner jag mig på bristningsgränsen..
Pappa André är mer och mer fascinerad av allt som händer. Jag tror att han har svårt att ta in att det faktiskt är V Å R T barn som växer där inne - för mig blir det ju något mer påtagligt. Jag älskar när han smeker och pussar på magen, och pratar med vårt lill♥ hjärta. Här i veckan sa han att han börjat längta så mycket tills vi får träffa bebisen. Jag kan inte annat än att totalt smälta - och självklart hålla med! ♥
v.31(30+0)
Om barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
13 september - v.30(29+0)
76 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Veckan som varit har vi känt bebisens hickningar för första gången. Eller, vi antar att det är det - regelbundna ryckningar som känns betydligt mindre än en spark. André har även lagt örat mot magen för att höra om han hörde hjärtat, men det gjorde han inte. Däremot fick han sig en spark i nyllet. Så går det! :]
Nu har rörelserna börjat kännas nästan obehagliga. Bebisen liksom krälar runt där inne och det är inte alltid så mysigt. Har flera gånger dragit efter andan då den fått för sig den typen av aktivitet. Men hur än det är så gör det mig så lycklig i hjärtat, varje gång som h♥n gör sig påmind!
I fredags vaknade jag av att det killade till under revbenet. Jag fattade först ingenting, men så kom det igen. Då tryckte jag tillbaka lite försiktigt och då slutade killandet. Vilken liten rackare, väcka sin ömma moder på det viset. Jag lovar att det var bland de bästa sätten att vakna på!
v.30(29+0)
Om barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
6 september - v.29(28+0)
83 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Veckan som varit har jag provat på (pga sjukdom) att vara hemma från jobbet - för första gången i hela mitt liv. Det kändes väldigt konstigt, men ack så nödvändigt. Eftersom jag redan är väldigt trött och slut, gjorde inte en förkylning det hela bättre. Det blev för mycket, helt enkelt. Och SOM jag har sovit! Men nu är jag tillbaka på banan igen! :]
Idag har vi varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan. Jag tycker det är lika spännande varje gång! Dessvärre började dagen inte riktigt som jag hade tänkt mig. När jag nästan ätit upp gröttallriken, kände jag att allt inte riktigt stod rätt till. Mycket riktigt kräktes jag upp ALLT jag lyckats trycka i mig. Detta gjorde att mitt tidsschema sprack. Men jag hann ändå - med andan i halsen. PUH!
Dagens värden:
Blodtryck: 102/66, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 115 (innan graviditeten låg jag stadigt på ~145)
Socker: 6,4 (7,6 sist). Dock är dessa värden något missvisande eftersom jag precis innan tryckt i mig frukost..
Bebis hjärtljud: 140 slag/min
Sf-måttet: 30 cm (26 cm i v.26)
Jag fick med andra ord svar på varför jag så ofta känner yrsel - jag har rätt låga värden. Fr o m nu har jag blivit ordinerad järntabletter varje dag. Jag ska gladeligen knapra dem, bara jag får känna mig piggare! Sen har jag även införskaffat stödstrumpor, som ska vara bra mot yrsel. Vidare måste jag tänka på att inte stressa så mycket och framför allt inte bara sätta mig ner tvärt, utan minska den fysiska ansträngningen successivt. Och det fungerar faktiskt, har knappt kännt av yrseln överhuvudtaget! :]
v.29(28+0)
Om barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
30 augusti - v.28(27+0)
90 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Jag drabbas då och då av blodtrycksfall(?) eller något annat skumt som gör mig yr och jag vill bara lägga mig ner. Kallsvettningar och en trötthet gör att jag måste vila några minuter innan jag är fit for fight igen. Jag undrar om den lilla räkan trycker på någon nerv, för det kommer i regel bara när jag sitter. Vad än det beror på så är det grymt irriterande, idag fick jag gå hem från jobbet för jag var inte alls pigg. Graviditet, lågt blodtryck, för lite sömn och en förkylning på det blev nog för mycket för min stackars kropp. Har mestadels sovit hela dagen. Vaknade 20:30 och insåg att jag ju måste gå en runda med min stackars hund :S
Men annars mår jag som en prinsessa, än så länge inga större krämpor. Bara passa på att njuta så länge det varar. Har nämligen hört att problemen hopar sig ju längre fram i graviditeten man kommer. Så jag njuter nu! :]
En rolig sak med en växande mage är att jag inte riktigt har hunnit vänja mig vid storleken. Jag har alltid varit bredast rakt framifrån. Således har jag alltid vänt på mig och gått i sidled då jag ska tränga mig förbi något. Men detta är stört omöjligt nu - jag bonkar in i allt möjligt och stöter i var och varannan nu för tiden! Tycker det är lite komiskt :]
v.28(27+0)
Om barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
23 augusti - v.27(26+0)
97 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Trött, trött och åter trött - det tar på krafterna att vara preggo. Har börjat med järntabletter för en tid sedan, men efter att barnmorskan sa att jag bara skulle ta varannan dag, har det blivit svårt att komma ihåg att ta dem alls...
Den lill♥ räkan härjar på för fullt, särskilt när jag sitter ner en stund. Det känns att den blir större. När jag känner på magen kan man ibland urskilja hur bebisen ligger med ryggen utåt. Det är en häftig känsla att veta att det växer en liten människa där inne! Jag läste någonstans att man nu kan höra hjärtljuden om man sätter örat mot magen. Då jag inte kan undersöka detta själv, ska jag be herr pappa kontrollera om han hör vårt lilla hjärtas hjärtslag!
v.27(26+0)
Om barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont. Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
16 augusti - v.26(25+0)
104 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Idag var det då dags för ett nytt, och rätt efterlängtat, besök hos barnmorskan. Jag har sett fram emot det, för på något vis känns det som att bebisens nedkomst närmar sig med stormsteg för varje gång jag besöker henne. det är ungefär som att gå till doktorn, man får väga sig och mäta sig.. I den här veckan börjar man mäta sf-måttet (symfys-fundus-mått: man mäter från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del). Det var spännande!
Dagens värden:
Blodtryck: 122/74, dvs något högre än vad jag haft tidigare (100/60)
Vikt: 75,4 kg (innan graviditeten låg jag rätt stadigt på 68 pannor)
Bebis hjärtljud: 148 slag/min
Sf-måttet: 26 cm
Känns ju helt makalöst att jag gått över 70-kilosgränsen, har aldrig vägt så mycket! Men det är bara att gilla läget, det är ju trots allt för en god sak! ♥
v.26(25+0)
Om barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer och lungorna utvecklas. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
9 augusti - v.25(24+0)
111 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Nu känner jag inte bara sparkar - den senaste veckan känns det som den lill♥ rackaren börjat göra frivolter där inne. Det är nämligen inge lätta buffar, det känns ibland som att hela magen snurrar ett varv i sig själv. Känslan är nästintill obehaglig, jag hajar till varje gång. Men när jag vid nästa tanke tänker på vem det är som bökar på, blir jag alldeles varm i kroppen!
Under veckan som gått har jag också, för första gången, känt sparkar mot kissblåsan. Vi hade varit hos Andrés föräldrar och hälsat på. Innan vi skulle åka hem kände jag att jag skulle behöva lätta på trycket, men tänkte att jag väntar tills vi kommer hem. Dum idé! När man sitter ner i bilen, blir man ju lite mer ihoptryckt än i vanliga fall - och precis då kände lillparveln att det var en god idé att dra igång en karateuppvisning: Jag kände en buff en bit under revbenet och som ett brev på posten kom det en favorit i repris ner mot kissblåsan. Detta upprepades ett antal gånger. Vad jag lärde mig av detta? Jo, att om jag känner mig kissnödig så är det bäst att uträtta ärendet på en gång! :]
v.25(24+0)
Om barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
2 augusti - v.24(23+0)
118 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Det märks att barnet växer och växer. Under veckan har jag känt hur bebisens rörelser blivit mycket skarpare, har till och med dragit efter andan ibland. Jag märker också hur h♥n börjar få en dygnsrytm, eftersom dess aktiva perioder kommer under ungefär samma tidpunkt på dagen. Idag var första gången jag (och André) kände rörelser upptill på magen (alltså ovanför naveln). Det är så mysigt! ♥
v.24(23+0)
Om barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
Blodtrycksfall på Buketten
Hursomhelst: När jag ändå var på stan, slank jag in på Sivs Ur & Guld, för att se om de hade fått in några nya små silverploppar - och det hade de! De var dessutom mindre än de jag redan hade, så jag slog till direkt:
De tre översta införskaffades idag
Efter det inköpet satte jag kurs mot Claes Ohlson. När jag var i höjd med Buketten, skulle jag bara gå in och se om de hade någon kul (och tålig!!) blomma. Efter att jag fått hjälp, kände jag mig lite matt. Jag satte mig ner på en stol och försökte samla krafter, men jag blev bara mer och mer yr. Jag bad om ett glas vatten och plötsligt kände jag hur det började svartna för ögonen. Snabbt som attan dök jag ner på golvet. En ur personalen hjälpte mig att få fötterna i högläge. Där låg jag på golvet mitt i butiken - i 40 min!!
Idag var första gången jag kände hur beroende jag är av andra människor. Jag hade ingen i familjen att ringa eftersom mamma och pappa är bortresta, Jonas var på jobbet, Martin svarade inte varken hemma eller på mobilen. Morfar är ingen idé att ringa, eftersom han inte ska köra bil. Och André är ju, som bekant, i Umeå. Jag ville inte köra hem själv, för jag kände mig liksom "bakisskakis" i benen. TUR att jag har så fina vänner som kan ställa upp! Per och Linda var på väg till Piteå, de mötte up mig på Coop och så körde Linda hem bilen åt mig.
STORT TACK för hjälpen!!
En av två garderobsblommor
Aloe Vera - med blixt
Aloe Vera - utan blixt
Se, vad vår lille bebis ställer till med för sin ömma moder - redan! :P