27 september - v.32(31+0)
Idag går vi in i v.32 och det är 62 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!
Under veckan har jag ju provat på stödbältet - och det fungerar verkligen! Tack och lov för det, jag blev faktiskt en gnutta orolig när jag kände av fogarna. Tur att det finns hjälpmedel.
Det börjar vara allt mindre plats - med det hindrar inte Lillräkan från att gorma på och möblera om ordentligt där inne. Har under veckan känt den första kicken mot revbenet, och det var inte en angenäm upplevelse. Inte desto mindre är det förmodligen något jag kommer få dras med till förlossningen. Dessutom håller den lill♥ rackaren mig vaken om nätterna - det blir inte många timmars sammanhängande sömn. Är det inte konstigt att man kan känna så mycket kärlek till en liten människa, som man dessutom inte ens träffat, trots att den orsakar en alla dessa (delikata) besvär?!
Har idag varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan. Fr o m nu kommer vi att gå på besök där varannan vecka. Och ja, jag säger vi för vi är ju faktiskt två som går dit :]
Dagens värden:
Blodtryck: 115/72, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 120 (dvs det har gått upp sedan sist)
Bebis hjärtljud: 140 slag/min (som tidigare)
Sf-måttet: 33 cm (30 cm i v.29(28+0))
Position: Säte (?), men detta är ju inget fixerat. Lillräkan kan ju fortfarande snurra runt
Det är så underbart att få lyssna på hjärtljuden av vår bebis, att få mått på hur vår bebis växer så det knakar och känna hur i magen vår bebis ligger. Det är en fantastisk känsla att veta att det snart är dags för förlossning. Och jag kan inte påstå att jag känner mig nervös. Inte det minsta. Jag känner däremot en stark längtan att få träffa vår bebis! ♥
Om barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
62 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Under veckan har jag ju provat på stödbältet - och det fungerar verkligen! Tack och lov för det, jag blev faktiskt en gnutta orolig när jag kände av fogarna. Tur att det finns hjälpmedel.
Det börjar vara allt mindre plats - med det hindrar inte Lillräkan från att gorma på och möblera om ordentligt där inne. Har under veckan känt den första kicken mot revbenet, och det var inte en angenäm upplevelse. Inte desto mindre är det förmodligen något jag kommer få dras med till förlossningen. Dessutom håller den lill♥ rackaren mig vaken om nätterna - det blir inte många timmars sammanhängande sömn. Är det inte konstigt att man kan känna så mycket kärlek till en liten människa, som man dessutom inte ens träffat, trots att den orsakar en alla dessa (delikata) besvär?!
Har idag varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan. Fr o m nu kommer vi att gå på besök där varannan vecka. Och ja, jag säger vi för vi är ju faktiskt två som går dit :]
Dagens värden:
Blodtryck: 115/72, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 120 (dvs det har gått upp sedan sist)
Bebis hjärtljud: 140 slag/min (som tidigare)
Sf-måttet: 33 cm (30 cm i v.29(28+0))
Position: Säte (?), men detta är ju inget fixerat. Lillräkan kan ju fortfarande snurra runt
Det är så underbart att få lyssna på hjärtljuden av vår bebis, att få mått på hur vår bebis växer så det knakar och känna hur i magen vår bebis ligger. Det är en fantastisk känsla att veta att det snart är dags för förlossning. Och jag kan inte påstå att jag känner mig nervös. Inte det minsta. Jag känner däremot en stark längtan att få träffa vår bebis! ♥
v.32(31+0)
Om barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
Zlatan i höstfärger
Idag har det varit fantastiskt fint väder. Jag kunde inte låta bli att greppa kameran när jag gick en sväng med Zlatan:
Jag vill inte skryta, men jag måste säga att jag har en vacker hund (för att inte säga tålmodig - snällt sitter han och väntar medan matte ska fota klart)! ♥
Jag vill inte skryta, men jag måste säga att jag har en vacker hund (för att inte säga tålmodig - snällt sitter han och väntar medan matte ska fota klart)! ♥
20 september - v.31(30+0)
Idag går vi in i v.31 och det är 69 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!
Under den gångna veckan har jag känt av fogarna för första gången - och jag lovar att det inte var något angenämt möte. Utan att gå in för mycket på detaljer, kan jag lova att det absolut inte är något jag önskar någon annan människa. Jag ringde barnmorskan dagen efter jag kände av smärtan och fick en tid samma dag, Fick då låna ett stödbälte. Det är ett helt fantastiskt hjälpmedel, det reducerar smärtan mycket bra! Idag fick jag hem mitt egna bälte i brevlådan, så nu är jag "back on track" igen :]
Lillräkan domderar inne i magen. Jag fick känslan av att den passar på att gorma på ordentligt nu, för snart börjar h♥n vara så pass stor att det helt enkelt inte finns plats. Jag undrar, ärligt talat, hur mycket större den kan bli. Jag känner mig redan rätt sprängfylld! Ibland när jag ätit känner jag mig på bristningsgränsen..
Pappa André är mer och mer fascinerad av allt som händer. Jag tror att han har svårt att ta in att det faktiskt är V Å R T barn som växer där inne - för mig blir det ju något mer påtagligt. Jag älskar när han smeker och pussar på magen, och pratar med vårt lill♥ hjärta. Här i veckan sa han att han börjat längta så mycket tills vi får träffa bebisen. Jag kan inte annat än att totalt smälta - och självklart hålla med! ♥
Om barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
69 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Under den gångna veckan har jag känt av fogarna för första gången - och jag lovar att det inte var något angenämt möte. Utan att gå in för mycket på detaljer, kan jag lova att det absolut inte är något jag önskar någon annan människa. Jag ringde barnmorskan dagen efter jag kände av smärtan och fick en tid samma dag, Fick då låna ett stödbälte. Det är ett helt fantastiskt hjälpmedel, det reducerar smärtan mycket bra! Idag fick jag hem mitt egna bälte i brevlådan, så nu är jag "back on track" igen :]
Lillräkan domderar inne i magen. Jag fick känslan av att den passar på att gorma på ordentligt nu, för snart börjar h♥n vara så pass stor att det helt enkelt inte finns plats. Jag undrar, ärligt talat, hur mycket större den kan bli. Jag känner mig redan rätt sprängfylld! Ibland när jag ätit känner jag mig på bristningsgränsen..
Pappa André är mer och mer fascinerad av allt som händer. Jag tror att han har svårt att ta in att det faktiskt är V Å R T barn som växer där inne - för mig blir det ju något mer påtagligt. Jag älskar när han smeker och pussar på magen, och pratar med vårt lill♥ hjärta. Här i veckan sa han att han börjat längta så mycket tills vi får träffa bebisen. Jag kan inte annat än att totalt smälta - och självklart hålla med! ♥
v.31(30+0)
Om barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
13 september - v.30(29+0)
Idag går vi in i v.30 och det är 76 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!
Veckan som varit har vi känt bebisens hickningar för första gången. Eller, vi antar att det är det - regelbundna ryckningar som känns betydligt mindre än en spark. André har även lagt örat mot magen för att höra om han hörde hjärtat, men det gjorde han inte. Däremot fick han sig en spark i nyllet. Så går det! :]
Nu har rörelserna börjat kännas nästan obehagliga. Bebisen liksom krälar runt där inne och det är inte alltid så mysigt. Har flera gånger dragit efter andan då den fått för sig den typen av aktivitet. Men hur än det är så gör det mig så lycklig i hjärtat, varje gång som h♥n gör sig påmind!
I fredags vaknade jag av att det killade till under revbenet. Jag fattade först ingenting, men så kom det igen. Då tryckte jag tillbaka lite försiktigt och då slutade killandet. Vilken liten rackare, väcka sin ömma moder på det viset. Jag lovar att det var bland de bästa sätten att vakna på!
Om barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
76 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Veckan som varit har vi känt bebisens hickningar för första gången. Eller, vi antar att det är det - regelbundna ryckningar som känns betydligt mindre än en spark. André har även lagt örat mot magen för att höra om han hörde hjärtat, men det gjorde han inte. Däremot fick han sig en spark i nyllet. Så går det! :]
Nu har rörelserna börjat kännas nästan obehagliga. Bebisen liksom krälar runt där inne och det är inte alltid så mysigt. Har flera gånger dragit efter andan då den fått för sig den typen av aktivitet. Men hur än det är så gör det mig så lycklig i hjärtat, varje gång som h♥n gör sig påmind!
I fredags vaknade jag av att det killade till under revbenet. Jag fattade först ingenting, men så kom det igen. Då tryckte jag tillbaka lite försiktigt och då slutade killandet. Vilken liten rackare, väcka sin ömma moder på det viset. Jag lovar att det var bland de bästa sätten att vakna på!
v.30(29+0)
Om barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
Sushi
Har varit en snabbis på stan och parkerade då på P-däcket. Såg då den nyöppnade butiken "Sushi & Te" och kände hur det sög tag i tarmen. Eftersom André dröjer innan han kommer hem, såg jag min chans att få äta sushi (vilket André inte äter).
Misosoppan har jag redan klämt i mig. Nu ska jag hugga in på själva sushin. Gaaah, det saftas i munnen!! :]
10 bitar sushi - MUMS!!
Oklar misosoppa, sushi och klar misosoppa
Misosoppan har jag redan klämt i mig. Nu ska jag hugga in på själva sushin. Gaaah, det saftas i munnen!! :]
Dop av Elsa
Återigen ett något försenat inlägg. Men bättre sent än aldrig (sa hon och låtsades som att det var en bra ursäkt)!
I slutet av augusti, närmare bestämt 26 augusti (samma dag som pappa fyllde år! ♥) påbörjade vi resan ner mot Östersund och Oviken. Där skulle nämligen dopet av våra vänner Freddy & Linneas dotter Elsa hållas. Eftersom jag jobbat den dagen, kom vi oss inte iväg förrän efter 17, vilket innebar att vi inte var framme förrän ca 02:00. Men vi hade ju "semester" och därmed ingen brådska :]
Zlatan lämnade vi hemma den här gången, och med facit i hand vad det det bästa valet. Han tog in på hundpensionat och lattjade på med andra hundar på Svedjegårdens hund- och kattpensionat, vilket jag för övrigt varmt kan rekommendera!
Efter kyrkceremonin, som faktiskt var lagomt lång, bjöds det på dopkaffe och sedan också middag i form av pizza. MUMS!
Det var ett fint dop och en väldigt trevlig tillställning! Synd bara att vora goa vänner bor så långt bort. Vi var tvungna att åka på söndag förmiddag, för att komma hem i vettig tid. Hade vi kunnat hade vi stannat ett par dagar till! :]
I slutet av augusti, närmare bestämt 26 augusti (samma dag som pappa fyllde år! ♥) påbörjade vi resan ner mot Östersund och Oviken. Där skulle nämligen dopet av våra vänner Freddy & Linneas dotter Elsa hållas. Eftersom jag jobbat den dagen, kom vi oss inte iväg förrän efter 17, vilket innebar att vi inte var framme förrän ca 02:00. Men vi hade ju "semester" och därmed ingen brådska :]
Zlatan lämnade vi hemma den här gången, och med facit i hand vad det det bästa valet. Han tog in på hundpensionat och lattjade på med andra hundar på Svedjegårdens hund- och kattpensionat, vilket jag för övrigt varmt kan rekommendera!
Elsa - huvudpersonen!
I kyrkan
Nydöpt fröken Elsa i prästens famn
Gudmor, mamma, Elsa & pappa
Efter kyrkceremonin, som faktiskt var lagomt lång, bjöds det på dopkaffe och sedan också middag i form av pizza. MUMS!
Fika!
Dopkaffe
Farfar, Elsa & farmor
Presentöppning
Vårt bidrag till dopgåva
Det var ett fint dop och en väldigt trevlig tillställning! Synd bara att vora goa vänner bor så långt bort. Vi var tvungna att åka på söndag förmiddag, för att komma hem i vettig tid. Hade vi kunnat hade vi stannat ett par dagar till! :]
Fjällvanding till Kebnekaise
För snart en månad sen (13-15 augusti) påbörjade vi vår vandring från Nikkaluokta fjällstation till Kebnekaise fjällstation. Diverse renovering, jobbande, hundrastande, dop och såklart min trötthet, har gjort att jag inte orkat göra något inlägg om det. Men här kommer det, något försenat. Luta er tillbaka och njuuut...
Vi åkte upp till Nikkaluokta på torsdagen den 12 augusti. Där sov vi över och påbörjade vår vandring på fredag förmiddag.
DAG 1 - FREDAG:
Denna vandring var ingen lek - kan lova att det är skillnad på 2 mil plan mark och 2 mil kuperad terräng!! Vi hade helt underbart väder denna dag och det var mestadels njutbart. Men de sista kilometrarna tog hårt på min stackars kropp, det var första gången jag verkligen kände av att det är ansträngande att vara i detta välsignade tillstånd. Medan de andra älgade på tog jag, pappa och Zlatan det hela lite mer piano. Och till slut kom vi ju också fram. Behöver jag säga att det blev en tidig kväll för oss allihopa..? :]
DAG 2 - LÖRDAG:
Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig ur sängen, jag var så stel och illa tilltygad! Det var väldigt tur att denna dag var vår "vilodag" och att vi skulle påbörja hemfärden dagen därpå! Tyvärr var vädret inte riktigt på vår sida. Därför skyndade vi oss inte iväg på morgonen.
Trots vädret fick vi en fin dag ändå! På kvällen unnade vi oss en middag på fjällstationen. Gissa om det var smarrigt?!
Vi passade även på att fira Frida, som fyllde år på söndagen. Men då skulle vi inte ha tid för något firande, så vi tog det en dag tidigare istället:
Det blev en tidig kväll, för dagen därpå påbörjade vi vår vandring hem..
DAG 3 - SÖNDAG:
Jag gjorde morgon tidigt, tidigt. Det blåste som sjutton och regnade, jag var inte alls sugen på att börja gå hemåt. Men efter frukosten klarnade det upp. Med vinden i ryggen men med solsken i blick skyndade vi oss ner från fjällstationen. Målet var att hinna till båten vid Ladtjojaure innan avgång - och vi hann! PUH! Men eftersom det var en något stressig färd, hanns det inte med särskilt många foton.
Vi hade en otroligt vacker och härlig helg. Däremot kommer jag INTE att göra det under en graviditet igen. Men jag, och alla andra fjälldeltagare, är överens om att vår fjälltur gett mersmak!
TACK ALLA INBLANDADE! :]
Vi åkte upp till Nikkaluokta på torsdagen den 12 augusti. Där sov vi över och påbörjade vår vandring på fredag förmiddag.
DAG 1 - FREDAG:
Jag & Zlatan vid fjällstationen i Nikkalkuokta
Första vattenstoppet
Zlatan i Ladtjojaure
Fikapaus vid Ladtjojaure - Zlatan, Frida, Karin & Lina
Fikapaus vid Ladtjojaure
Otroligt vacker utsikt!
På båten
Kina, Karin & Frida njuter i solen
Lunchpaus
MUMS - mjölk & stekt pannkaka!
Svalkande paus!
Pausläge!
Otroligt vacker utsikt!
Fina Lina på en sten i fjällen!
Otroligt vacker utsikt!
VÄLBEHÖVLIG paus (för mig alltså) innan sista bron
FRAMME - Slagen hjäte!
FRAMME - pappa, mamma, Kina & L-G
Denna vandring var ingen lek - kan lova att det är skillnad på 2 mil plan mark och 2 mil kuperad terräng!! Vi hade helt underbart väder denna dag och det var mestadels njutbart. Men de sista kilometrarna tog hårt på min stackars kropp, det var första gången jag verkligen kände av att det är ansträngande att vara i detta välsignade tillstånd. Medan de andra älgade på tog jag, pappa och Zlatan det hela lite mer piano. Och till slut kom vi ju också fram. Behöver jag säga att det blev en tidig kväll för oss allihopa..? :]
DAG 2 - LÖRDAG:
Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig ur sängen, jag var så stel och illa tilltygad! Det var väldigt tur att denna dag var vår "vilodag" och att vi skulle påbörja hemfärden dagen därpå! Tyvärr var vädret inte riktigt på vår sida. Därför skyndade vi oss inte iväg på morgonen.
Lina & Zlatan blickar ut över fjället
Vackert fastän det regnar!
Lina sötnöt!
Glada miner trots vädret!
Pappa, Lina & mamma äter lunch
Fjällvandringar tar hårt, även på gamla hårdingar!
Jag & Zlatan myser på vid lägerplatsen
Liten fjällblomma
Fjällnatur
Fjälljock
Trots vädret fick vi en fin dag ändå! På kvällen unnade vi oss en middag på fjällstationen. Gissa om det var smarrigt?!
Vi passade även på att fira Frida, som fyllde år på söndagen. Men då skulle vi inte ha tid för något firande, så vi tog det en dag tidigare istället:
Det blev en tidig kväll, för dagen därpå påbörjade vi vår vandring hem..
DAG 3 - SÖNDAG:
Jag gjorde morgon tidigt, tidigt. Det blåste som sjutton och regnade, jag var inte alls sugen på att börja gå hemåt. Men efter frukosten klarnade det upp. Med vinden i ryggen men med solsken i blick skyndade vi oss ner från fjällstationen. Målet var att hinna till båten vid Ladtjojaure innan avgång - och vi hann! PUH! Men eftersom det var en något stressig färd, hanns det inte med särskilt många foton.
Vacker regnbåge över Kebnekaise fjällstation
Nästan tropiska färger!
Lunchpaus vid ett vattendrag
En trött Zlatan åter på Nikkaluokta fjällstation
Hejdå fjällen!
Vi hade en otroligt vacker och härlig helg. Däremot kommer jag INTE att göra det under en graviditet igen. Men jag, och alla andra fjälldeltagare, är överens om att vår fjälltur gett mersmak!
TACK ALLA INBLANDADE! :]
6 september - v.29(28+0)
Idag går vi in i v.29 och det är 83 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!
Veckan som varit har jag provat på (pga sjukdom) att vara hemma från jobbet - för första gången i hela mitt liv. Det kändes väldigt konstigt, men ack så nödvändigt. Eftersom jag redan är väldigt trött och slut, gjorde inte en förkylning det hela bättre. Det blev för mycket, helt enkelt. Och SOM jag har sovit! Men nu är jag tillbaka på banan igen! :]
Idag har vi varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan. Jag tycker det är lika spännande varje gång! Dessvärre började dagen inte riktigt som jag hade tänkt mig. När jag nästan ätit upp gröttallriken, kände jag att allt inte riktigt stod rätt till. Mycket riktigt kräktes jag upp ALLT jag lyckats trycka i mig. Detta gjorde att mitt tidsschema sprack. Men jag hann ändå - med andan i halsen. PUH!
Dagens värden:
Blodtryck: 102/66, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 115 (innan graviditeten låg jag stadigt på ~145)
Socker: 6,4 (7,6 sist). Dock är dessa värden något missvisande eftersom jag precis innan tryckt i mig frukost..
Bebis hjärtljud: 140 slag/min
Sf-måttet: 30 cm (26 cm i v.26)
Jag fick med andra ord svar på varför jag så ofta känner yrsel - jag har rätt låga värden. Fr o m nu har jag blivit ordinerad järntabletter varje dag. Jag ska gladeligen knapra dem, bara jag får känna mig piggare! Sen har jag även införskaffat stödstrumpor, som ska vara bra mot yrsel. Vidare måste jag tänka på att inte stressa så mycket och framför allt inte bara sätta mig ner tvärt, utan minska den fysiska ansträngningen successivt. Och det fungerar faktiskt, har knappt kännt av yrseln överhuvudtaget! :]
Om barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
83 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)
Veckan som varit har jag provat på (pga sjukdom) att vara hemma från jobbet - för första gången i hela mitt liv. Det kändes väldigt konstigt, men ack så nödvändigt. Eftersom jag redan är väldigt trött och slut, gjorde inte en förkylning det hela bättre. Det blev för mycket, helt enkelt. Och SOM jag har sovit! Men nu är jag tillbaka på banan igen! :]
Idag har vi varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan. Jag tycker det är lika spännande varje gång! Dessvärre började dagen inte riktigt som jag hade tänkt mig. När jag nästan ätit upp gröttallriken, kände jag att allt inte riktigt stod rätt till. Mycket riktigt kräktes jag upp ALLT jag lyckats trycka i mig. Detta gjorde att mitt tidsschema sprack. Men jag hann ändå - med andan i halsen. PUH!
Dagens värden:
Blodtryck: 102/66, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 115 (innan graviditeten låg jag stadigt på ~145)
Socker: 6,4 (7,6 sist). Dock är dessa värden något missvisande eftersom jag precis innan tryckt i mig frukost..
Bebis hjärtljud: 140 slag/min
Sf-måttet: 30 cm (26 cm i v.26)
Jag fick med andra ord svar på varför jag så ofta känner yrsel - jag har rätt låga värden. Fr o m nu har jag blivit ordinerad järntabletter varje dag. Jag ska gladeligen knapra dem, bara jag får känna mig piggare! Sen har jag även införskaffat stödstrumpor, som ska vara bra mot yrsel. Vidare måste jag tänka på att inte stressa så mycket och framför allt inte bara sätta mig ner tvärt, utan minska den fysiska ansträngningen successivt. Och det fungerar faktiskt, har knappt kännt av yrseln överhuvudtaget! :]
v.29(28+0)
Om barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar. (Texten är lånad från Familjeliv.se)
