Visst, jag är väl medveten om vår situation - att André jobbar borta två veckor och sedan är ledig en. Jag gör det bästa av situationen, det är liksom bara att gilla läget. Och jag vet mycket väl att det känns jobbigt just när han åker och att det blir bättre efter ett par timmar, men lik förbaskat så blir jag alltid lite nere just vid avskedet. Idag när han åkt satt jag bara och dumstirrade på TV'n, tänkte inte göra något av dagen. Men, då ringde min kollega Anna och undrade om hon och sonen kunde komma förbi en sväng. Och klart att de kunde det! :]

Så av denna halvdassiga småtrista dag, blev en kanondag. Det gillar jag :]

"Vänner är änglar som lyfter dina fötter när dina egna vingar glömt hur man gör..."