Idag är det inte bara min namnsdag (fruntimmersveckan börjar ju alltid med Sara), idag går vi in i v.22. Från och med denna veckan, kallas det lilla livet för barn istället för foster (dock ej enligt medicinska termer). Det känns stort! ♥ Vi har alltså gått mer än halva tiden! Allting känns bra, jag har väl inga större krämpor än så länge. Inga att klaga över i alla fall. För det lär ju bli värre :P

Känner mig stor. Jättestor. Har nog aldrig haft en såhär putande mage. I förra veckan, när jag skulle stänga igen en dörr, skrapade jag mig på magen. Jag har inte riktigt vant mig vid storleken ännu. Men det kommer säkert.

Nu ska jag gå en kissrunda med min älskade Zlatan, innan jag kryper till kojs. Själv, i vår stora säng. Det känns ovanligt. Mycket ovanligt. Jag måste erkänna att jag faktiskt grät en skvätt på väg till jobbet i morse. Jag är lite extra känslig nu för tiden. Undrar vad det kan bero på? :P


Godkväll!