Delar härmed av mig av ett litet, men ack så viktigt, tips!


Som så många andra med hundar, framförallt av modell större där det går några kg per år, är ju fodertunnan ett suveränt påhitt. Då är det bara att hinka upp käket, istället för att krångla ner armen i en fodersäck och riskera att riva sig på armen (hände upprepade gånger innan vi skaffade tunnan). Än så länge är allt som det ska!

När jag i söndags skulle ge Zlatan middag, grävde jag längst ner i botten och upptäckte att det var en liten klump av mat i fodertunnan. Nyfiken som jag var tog jag upp klumpen, och ser till min fasa att det är mögel som håller ihop klumpen. Snabbt inser jag att det beror på att tunnan står på betongsula i förrådet, som dessutom har väldigt skiftande temperatur och inte alls är rumstemperatur under vintern. Jag får genst dåligt samvete. Tänk om jag gett min hund möglig mat länge?! Skakar av mig de tankarna, då jag innerligt hoppas att han skulle ha uppvisat symptom om han fått möglig mat. Som tur var hade vi kvar lite torrfoder i en säck, så herr Z blev minsann mätt och belåten i alla fall. PJU!

Fodertunnan som skall diskas och sedan placeras i rumstemperatur och ej direkt på betonggolv!

Kontentan av det hela: Om man har en fodertunna skall man icket ha den ståendes på ett betonggolv, då risken för fukt och därmed också mögel är överhängande!