Rosa nalle & fin dikt

Har fått en söt liten rosa nalle från Tess och Vickan på jobbet, samt ett kort med en fin dikt:

LIFE

Life is no bed of roses
for roses have thorns, you know
But handling with care and balance
will protect you from injury
 
All gardens have seasons of beauty
where the flowers of your living grow
With colours and shapes a plenty
sweet fragrance to bestow
 
Life's flowers need careful tending
for all life needs sun and rain
And love and faith unending
for hope to flower again

Ville inte läsa så noga när jag var på jobbet. Jag är ju en riktig gråtare, och det är väl kanske inte så roligt att sitta på jobbet och dra ett saltstänk över tangentbordet. Dock har gråtandet börjat avta. Jag sörjer fortfarande, men inte med så mycket tårar längre. Efter regn kommer solsken, och jag tycker mig se hur solens strålar sakteliga börjar bryta sig igenom de tidigare så mörka molnen..
 
Det finns hopp! :]

Lilla gumman, jag visste inte ens att ni väntade barn. Jag gråter en tår för er. Ta hand om varandra. Kramar/Kerstin

Ja det är klart att det tar sin tid,

inte så konstigt att det gör det.

Man får låta tiden gå och sörja klart innan man kan ta nya tag och kanske försöka igen eller hur man då vill göra! :)

Jag beklagar verkligen och önskar att du kommer få uppleva lyckan igen när du/ni känner er redo igen!



Jo här är allt bra med oss,

lillkorven växer och lär sig.

Och kräks! :)

Det är underbart att ha honom och jag vill ha en hel drös med barn,

fast min sambo säger stopp efter tre men vi får väl se :)



Jag vill inte tränga mig på för mycket men det finns ett jättebra forum om du skulle känna att du vill prata med andra som varit med om samma!

http://www.minbebis.com är sidan iaf.



Kram

Ah, och sen så finns de en mening med allt som händer. Så måste man också se på saken :)



Ja absolut, har ju inte sett nå sen ni har börja renovera. Har ju som bara hunnit se rivning :P Men de börjar ta form och fart allting? :) Ni bor där nu då alltså? :)

kramisar!

Hej =)

Jo helt klart, lite pepp behöver alla, det håller jag fullständigt med om.



Ni blir blir bara starkare tillsammans och det är bra att veta att man inte är ensam, för det känns nästan så men det är så många som inte pratar om det.



Idag ser jag på det på ett helt annat sätt än vad jag gjorde då, och jag tyckte hon vi hade på sunderbyn förklarade så bra att varför det händer är att det är något som inte är som det ska och därför stöter kroppen ut det, vilket egentligen är otroligt, att det faktiskt fungerar.



Men samtidigt väldigt smärtsamt för en själv, och som vi så kom ju en liten Eric till världen inte så långt efteråt det hade hänt, fast det skillde några månader.



Hur går det annars med renoveringen d?



Kramar

det har du fullkomligt rätt i ;)



vi hamnade här i holls, så vi kommer inte i helgen iaf :]

kraaam på dig, hälsa antefjante!