Idag går vi in i v.36 och det är 34 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!

34 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)

Dagens värden:
Blodtryck: 120/65, dvs bland de högsta övertrycken jag haft. Men ändå bra :]
Bebis hjärtljud: 144 slag/min
Sf-mått: 36 cm. Första gången på länge som jag bara ökat 1 cm på två veckor. Barnmorskan trodde dock att det kunde bero på att magen sjunkit en del.
Position: Huvudet neråt (?), ruckbart

I och med att hon inte var säker på om huvudet var nedåt, fick vi en tid på specialistmödra för ett kompletterande ultraljud. Detta för att vara helt 100% på att lillkråkan inte ligger i säte. Jag ser fram emot det och känner mig inte alls orolig. Jag känner ju att sparkarna är upptill och eftersom vi hör hjärtljuden nedtill i magen, så verkar det mest troligt att den ligger med huvudet nedåt. Nästa vecka får vi se! :]

v.36(35+0)

Om barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen. (Texten är lånad från Familjeliv.se)

Idag går vi in i v.35 och det är 41 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!

41 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)

Jag är ingen kvällsmänniska. Kan väl inte påstå att jag är en inbiten morgonmänniska heller, men mer det än det förstnämnda. Till min "glädje" har jag insett att Lillräkan har en dygnsrytm som inte riktigt stämmer överens med sin mammas. H♥n drar igång sådär kring 22-tiden och bidrar till att min skönhetssömn störs. De som vet säger att bebisen ofta bibehåller sin rytm den första tiden. Ni kan ju gissa en som kommer se ut som ett vandrande lik..

Veckan som varit har jag fått två objudna gäster:
* Den ena består av sammandragningar och kommer i samband med att jag promenerar något raskt. Jag måste gå i snigelfart för att inte råka ut för dem.. Jag måste ha gott om tid på mig när jag ska göra något. Och hur otroligt det än låter för er som känner mig,så går det faktiskt bra för det mesta - graviditeten har gjort att jag måste planera tiden bättre. Om jag stressar råkar jag ut för blodtrycksfall. MEN, problemen kommer när jag ska ut med Zlatan. Han får ju ingen vidare motion när jag sakta vankar fram. Som tur är har jag min familj och många runtikring mig som ställer upp ♥
* Den andra består av bristningar. De första kom för ca 2 veckor sen, men jag har inte riktigt sett dem eftersom jag dels inte ser undersidan av magen annat än i spegeln och så var de så ljusa i början. Men nu syns de tyvärr riktigt bra. Nåja, det är bara att gilla läget. Läste någonstans att man får se det som ett tecken på moderskap, och jag väljer härmed att göra det.

KANONKULA! Något överdrivet perspektiv, men det är svårt att knäppa bilder själv. Här syns i alla fall mina kära bristningar!


v.35(34+0)

I onsdags var jag och min kollega Anna (som är beräknad 27 november, dvs 1 dag före mig) på en informationsträff om "Förlossning & BB". Efter denna känner jag mig inte alls avskräckt, jag känner mig mer redo än någonsin. Jag tycker det börjar vara dags och längtar jag faktiskt till att få klämma ut en liten bebis! ♥

Om barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött. (Texten är lånad från Familjeliv.se)

Idag går vi in i v.34 och det är 48 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!

48 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)

Jag är trött, trött, trött. Det har varit en intensiv period en tid som nu är över (vi gifte oss igår, men skriver mer om det en annan dag), och det känns riktigt skönt. Orkar inte med så mycket annat än jobb, hund, matlagning och att sova. Att umgås med vänner är knappt att tänka på, när jag väl är klar med alla dagsbestyr är jag i regel så trött att jag skulle kunna somna på ett kick!

Nåja, jag mår ju trots allt bra, så jag ska inte klaga. Jag känner fortfarande av fogarna, men bara om jag slarvatmed bältet och då framför allt på kvällskvisten, då jag varit igång hela dagen. Många promenader blir cykelturer, så jag ska slippa gå så mycket. Det fungerar superbra! :]

Idag har vi varit till barnmorskan. Pappa André var med idag och det kändes jättekul att han också kan följa någon gång. Det är ju hans bebis också!

Dagens värden:
Blodtryck: 106/72, dvs mer i den nivå jag haft tidigare.
Blodvärde: 134 (dvs det har gått upp och är i bra nivå nu. Ska dock fortsätta med tabletterna varannan dag fr o m nu)
Vikt: 75,8 kg (75,4 var senaste vikten, och det var strax efter ultraljudet. SWEET!)
Bebis hjärtljud: 140 slag/min (som tidigare)
Sf-måttet: 35 cm (33 cm i v.32(31+0))
Position: Huvud nedåt, men rörligt. 

Jag älskar min mage - om än jag börjar känna mig ganska begränsad nu. Är liksom fånge i min egen kropp och klarar inte att göra allt som jag klarat tidigare. Men jag vet ju vad det beror på och ler i hela kroppen av tanken. Att man kan känna sån kärlek till någon annan, innan man ens träffats.. Livet är fantastiskt ♥

v.34(33+0)

Om barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster. (Texten är lånad från Familjeliv.se)

Idag går vi in i v.33 och det är 55 dagar kvar tills vår bebis kommer till oss!

55 dagar kvar till beräknad förlossning
(Bilden är lånad från Familjeliv.se)

Kan härmed meddela att sammandragningarna har börjat hälsa på - men de är inte välkomna! Om jag går för snabbt, lyfter något eller anstränger mig lite extra, blir magen alldeles hård. Jag måste medge att graviditeten verkligen är med blandade känslor. På ett sätt älskar jag tanken på att vi ska få en liten bebis att älska - men ju längre tiden går känner jag mig mer och mer fången i min kropp. De senaste veckorna har bebisen lagt på sig en del och det känns. Jag känner mig tung och otymplig, ja ungefär smidig som ett kylskåp. När jag plockar Zlatans bajs, kan jag inte bara böja mig ner och plocka upp det - jag måste gå ner i diket så jag får plocka i uppförsbacke. Det är väl aldrig något jag behövt tänka på tidigare. Och det är 8 veckor kvar...

Vi får väl hoppas att lillräkan är riktigt söt! ♥

v.33(32+0)

Om barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning. (Texten är lånad från Familjeliv.se)