Det är så roligt att följa alla framsteg som Edward gör. Från att vara en hjälplös liten sovande varelse till att numer vara med så otroligt mycket mer. Han följer en med blicken, skrattar när vi busar med honom eller när han bara får ögonkontakt. Det går att hålla honom i armarna och riva av en twist, och mycket mer. Och så kan han ju sitta, inte själv men i barnstol. Men det är just det här med balansen, den hänger inte alltid med..

I filmsnutten är Edward är grymt fokuserad på vad fröken Elsa sysslar med när hon äter, att han totalt tappar simultanförmågan när han för en sekund bestämmer sig för att skina upp som en sol - och dunkar huvudet i stloen. Varken Edward eller Elsa bryr sig nämnvärt, och Elsa fortsätter äta som om ingenting har hänt.. Barn är underbara!!

Bjussar på två sköna stillbilder också från frukosten: