Under lite drygt en månads tid har vi varit med Zlatan till veterinären vid tre tillfällen. Jag upplevde att han hade problem att uträtta sina behov.  Han börjar ju bli gammal och man kunde, vid första besöket, konstatera att han hade förstorad prostata. Vi fick då medicin så att prostatan skulle dra ihop sig. Detta ledde till att han fick ökad aptit, då han troligtvis haft ont på grund av prostatan. Men eftersom det smugit sig på sakta så är det tyvärr ingenting vi märkt. Förmodligen har han haft såhär ända sedan i somras.

Kisseriet blev bättre men fortfarande hade han problem att bajsa. För att kunna undersöka honom och spola ur analsäckarna fick han lugnande, vid andra besöket, och då upptäcktes att han hade proktit, vilket berodde på en inflammation i tarmen. Han fick på en kortisonkur som skulle hålla på i fyra(!) veckor.

Nedsövd kille

Vi fick information om att kortison ökat aptiten och törsten. Jag förstod dock inte hur mycket. Morgonen efter första kuren hade han kissat inomhus. Stackaren skämdes så mycket när vi klev upp och upptäckte det hela, att han började slicka upp det. Självklart avbröt vi det och lät honom komma ut istället – där han pinkade oavbrutet i ca 2 minuter! När jag torkade upp kisset, hittade jag troligtvis en kristall. Denna är insänd för analys och jag väntar i skrivande stund på provsvaren. Jag ringde veterinären igen och fick rådet att minska dosen och sedan avvakta ett par dagar.

När vi igår besökte veterinären för tredje gången, då det förbättringarna inte överträffade förväntningarna, var det dags för röntgen. Detta för att fastställa om han lider av njursten.

Nu har det dock blivit bättre med Zlatan. Kortisonet kan ha en sämre effekt på strålen, som nu har blivit mycket bättre. Vi har fått en gladare hund (eftersom han ju inte har ont längre) och förhoppningsvis dröjer det tills han får nya krämpor.


Mattes älskade vovve ♥